Skivrecension
Jag tycker i regel om snabb, hård och vass punkrock, rock eller metal. Sånt som får blodet att pumpa lite fortare. Där man kan förlora sig själv i adrenalinet.
Men ibland vill man landa i något lugnt, stilla och harmoniskt också. Att hitta det känns betydligt svårare. Om jag skulle beskriva detta i platser istället, så skulle det som får blodet att pumpa fortare och adrenalinpådraget vara att gå ut på vilken krog som helst. Att gå på festival eller konsert. Möjligen att bara samla ett gäng personer i min lilla lya och gå bananas. Som ni ser så finns det mycket möjligheter här.
Om jag däremot skulle söka mig till det lugna, stilla och harmoniska så skulle det bli betydligt svårare att hitta. Den enda platsen som jag kan känna denna sinnesro på är i min stuga Huskas.
Nu känner jag att jag har hittat en så plats i form av en skiva.
Bandet som jag pratar om heter Mumford & sons och skivan är deras andra i ordningen, Babel.
Dom är ett engelskt folkrockband som bildades i London 2007. Bandet består utav
Marcus Mumford (sång, gitarr, trummor och mandolin)
Marshall Winston (sång, banjo och dobro)
Ben Lovett (sång, keyboard och dragspel)
Ted Dwane (sång och ståbas)
Jag fick skivan i julklapp. Vi spelade den kvällen innan julafton och den gick hem på en gång. Jag hade hört deras singel I Will Wait tidigare och tyckte att den var bra. Men hade inte lagt någon större energi i att lyssna på resten av låtarna. Nu kan jag inte få nog utav den.
Jag har sagt det förr att om en skiva är bra så skippar man inte förbi någon låt. Den här skivan är mer som en bok, att skippa en låt är som att inte läsa ett kapitel. Du går miste om så mycket.
Nu kan man känna sig till ro när jag äntligen hittat min favoritplats, Huskas i form av ett album.
Skivrecension: Mumford & Sons - Babel
Betyg: +++++
Bästa spår: Hopeless Wanderer
Årets bästa album
Jag satt och läste alla Aftonbladets recensenters listor på årets bästa skivor. Efter att ha läst deras listor vart jag provocerad, förbannad och irriterad. Hur i helvete kan dom ha missat samtliga av dom bästa albumen i år? Nej fan! Nu har jag gjort min lista på dom bästa albumen 2012!
Bästa album 2012
Bästa album 2012
1. Billy Talent - Dead Silence
Här Håkan Steen, Markus Larsson, Mattias Kling och alla andra på Aftonbladet. Här har ni årets bästa skiva! Det Kanadensiska rock-bandet Billy Talent släppte det oklanderliga albumet Dead Silence. Även den sämsta låten på skivan (Stand Up and Run) håller en sån hög nivå så man inte trodde var möjlig. Får ni någon gång möjligheten att se dom live, ta den! Här har ni ett band som aldrig gör er besviken.
2. The Hives - Lex Hives
Mitt absoluta favorit band är tillbaka efter några års dvala. Jag var inte helt såld på deras the Black and White Album. Det kändes för konstgjort, påklistrat och sönderproducerat. Lex Hives är raka motsatsen! Här har dom tagit fram filékniven och tagit bort det onödiga och gjort en avskalad, ren och rå skiva. Som The Hives ska låta! En comeback som sitter som en käftsmäll!
3. Mumford & sons - Babel
Först undrar jag bara hur i helvete jag har kunnat missa detta band? Jag tror att jag automatiskt tog avstånd när radio etern skulle börja pusha upp det här i ansiktet på en. Alla band dom promotar har en bra låt på ett album och den har dom redan spelat sönder. Men Mumford & sons album Babel är så fantastiskt så jag vill bara lägga mig ner på golvet, titta upp i taket och ta in hela denna musikaliska upplevelse. Den mest oväntade men älskade gruppen i år!
4. The Gaslight Anthem - Handwritten
5. Rival Sons - Head Down
6. Stiftelsen - Ljungaverk
7. Muse - 2nd Law
8. Anti-Flag - General Strike
9. Green Day - Uno
10. The Offspring - Days Go By
Skivrecension
Nu har jag fått en hel del nya album att lyssna på. Jag har inte riktigt vetat vilket jag ska börja med. Men så bestämde jag mig för att ta det som jag hade längtat längst efter.
För drygt en månad sen så släppte Muse sitt senaste album 2nd Law. Förväntningarna har varit på max! Det här bandet säger alltid det jag hatar att ett band säger inför varje skiva, "vi har utvecklat och experimenterat på det här albumet." Skit också, är det första jag tänker då. Men dom har alltid lyckats gjort en riktigt bra skiva. Den här gången blev undantaget.
Det blir för mycket, för spretigt åt alla håll. Precis som The Hives gjorde på the Black and White Album så vill bandet testa på tok för mycket. Missförstå mig rätt. Albumet är inte kasst, men jag förväntar mig betydligt mer från det här bandet. Dom har potential att bli historiska inom våran generations musik-era.
Varför alla dessa techno baserade låtar? Varför ge sig in på dub step? (vilket förresten är den bästa dub stepen jag har hört.) Vart är den pampiga, bombastiska rocken som jag älskar med Muse?!
En del av dessa experiment faller mig helt i smaken. Som skivans tredje spår Panic Station är en riktigt skön låt. Sen så har Matthew Bellamy givit plats åt basisten Chris Wolstenholme att skriva och sjunga på två låtar på plattan. En av dom tillhör en av dom bättre på albumet.
Men i det stora hela så känns det rörigt, tillkrånglat och överarbetat. Hitta tillbaka till Absolution och Black holes & revelations. Då var ni som bäst!
Skivrecension: Muse - 2nd Law
Betyg: ++
Bästa spår: Supremacy
Soon to be!
Otroligt nog så känns det som att alla Ångeband släpper nytt material på en och samma gång.
Recensioner utlovas när jag hunnit att lyssna ikapp!
Svirecension 2012 #2
Äntligen så var det September! Månaden då skiva nummer två släpps detta underbara musik år! För någon vecka sen så trillade Billy Talents nya album ner på mitt hallgolv. Sen dess har jag nästan maniskt lyssnat igenom varje låt för att se om dom fortfarande håller efter att dom gjort klar sin album-trilogi.
För att göra ett tydligt avslut på sin trilogi som jag nämnde nyss så valde dom att döpa skivan till Dead Silence. Tidigare så har skivorna fått namnen I, II och III. Jag måste erkänna att jag känt mig jäkligt orolig inför detta skivsläpp. Deras tre senaste har gått rätt in i hjärtat på mig. Men nu kändes det som att det var dags att utvecklas och testa något nytt. Det är bland det värsta jag kan höra ett band säga. Det innebär oftast att banden släpper en rikitgt kass platta.
Tiden gick och bandet började spela in i studion. Själv bad jag för att dom inte skulle göra samma misstag som många andra band hade gjort. Skivan kom och efter att ha lyssnat på den gång på gång så måste jag säga att dom har gjort ännu ett mästerverk!
Lite nya grejer har dom testat på som ståbas och piano. Men kärnan i det som gör Billy Talent till det dom är finns fortfarande kvar.
Deras första singel på skivan Viking Death March har kanske den coolaste titeln på en låt! Vilket även satte ribban väldigt högt för resten utav skivan. Deras andra singel Surprise surprise satte upp ribban några snäpp till. Deras tunga och snabba gung är väldigt speciellt för dom. Det finns så jäkla mycket hits att plocka från den här skivan att det känns nästan som en greatest hits samling. dom har ansträngt sig till sitt yttersta och det hörs verkligen. Gitarristen Ian D'Sa har även tagit på sig att producerat.
Det är sådan variation på alla låtarna att inte vill skippa bort en enda utav dom. Jag och en vän diskuterade om vilken låt vi trodde skulle bli nästa singel. Men det känns jäkligt svårt att se en helt självklar.
Det kan vara vilken som helst. Nu är det bara att lyssna vidare på plattan och hålla utkik när dom kommer till Sverige igen. Det här får ni inte missa!
Skivrecension: Billy Talent - Dead Silence
Betyg: +++++
Bästa låten: Don't Count On the Wicked
Don't count on the wicked är just nu min favorit låt på skivan! Den är helskön rätt igenom!
Sommaren är över/Tobbes tips
Sommaren (om man nu kan kalla den för det) är över. Nu börjar allvaret med jobb och riktig vardag igen . Så då känns det bra att kunna sätta sig och skriva lite om musik som man har snappat upp på semestern. Nu när man har laddat batterierna och blivit överöst med ny, bra musik så kan man skriva med nya krafter här.
Vi börjar nästa kapitel med min vän Tobbes tips.
Tobbes Tips
Egentligen så har jag hört Biffy Clyro innan. Jag har bara inte fastnat rikitgt för dom. Jag såg dom även på Peace and Love och även då fastnade jag inte. Det var därför jag varrt så förvånad när Tobbe spelade upp den här låten för mig. Det lät inte riktigt som dom. Jag trodde inte att dom hade det i sig.
Egentligen så har jag hört Biffy Clyro innan. Jag har bara inte fastnat rikitgt för dom. Jag såg dom även på Peace and Love och även då fastnade jag inte. Det var därför jag varrt så förvånad när Tobbe spelade upp den här låten för mig. Det lät inte riktigt som dom. Jag trodde inte att dom hade det i sig.
Biffy Clyro är en skotsk rockgrupp från Ayrshire, bestående av Simon Neil (sång, gitarr), James Johnston (bas, sång) samt Ben Johnston (trummor, sång).
De tre bildade sitt första band (Screwfish) ihop redan 1995, som unga tonåringar. Sedan 2002 har de dock som bandet Biffy Clyro släppt fem studioinspelade album, Blackened Sky, The Vertigo of Bliss och Infinity Land, men det är efter deras fjärde album, Puzzle, som kom ut 2007, som de fått sitt stora genombrott. 2009 släppte de albumet Only Revolutions.
Bandets 'sound' karaktäriseras av en tung, men samtidigt melodisk, blandning av gitarr, bas och trummor, där alla tre bandmedlemmarna bidrar med sång. De är välkända för komplexa, sammanvävda gitarriff, ackordsekvenser och melodier som ofta förändras genom sången.
Men i den här låten så har dom ett sjukt skönt gung som hänger med genom hela låten. Den är kort, enkel och ruskigt bra. Det här är den bästa jag har hört med dom iallafall.
Skivrecension
Äntligen! Jag säger bara äntligen som man har väntat. Musikåret 2012 går in på en topp 3 med 3 kanon band som släpper en platta i år. En skiva har anlänt och två till är på väg. Men vi startar med att skriva om det bandet som har gjort störst inflytande på mig.
Efter mycket bråk i domstol och med skivbolag så har äntligen The Hives släppt sin platta Lex Hives.
Det känns inte så rättvist att jag ska betygsätta den här plattan. The Hives kan ju inte göra nåt fel eller dåligt i mina ögon. Fram tills att dom släppte The Black and White Album, En väldigt spretig skiva. Dom ville testa något nytt. OK, det köper jag. Men det blev allt för mycket. Dom ville så mycket att det blev fel. Inge plattfall, för skivan innehåller ändå hits som TIck tick boom, Try it again och Bigger Hole to Fill.
Men sen när dom ville göra en skiva som lät så mycket The Hives som det bara går väcktes ett ljus i mig. Ett ljus som jag trodde hade nästan brunnit ut, Jag beställde skivan, lyssnade på Go RIght Ahead och såg att 1000 Answers var med på skivan, då fick jag tillbaka hoppet. Det här känns som Tyrranosurus Hives klass på den här skivan. Och tammefan om det ändå inte är det. Fare enough att dom testar lite nytt som på den förra skivan med låtar som I Want More, Without the Money och My Time Has Coming. Men dom har ändå satt sin stämpel på det den här gången. Inte släppt in för många kockar för att röra om i soppan. Nej den här gången har reglat köksdörren, slipat kökskniven, fileat bort slagget och serverat något i världsklass.
Det låter rått, det låter skitigt, det låter äkta och det låter övertygande. Inte som Veni Vidi Vicious, men som ett band som visar att dom fortfarande är kungarna på tronen.
Thank you for saving Rock n' Roll
Betyg: Lex Hives +++++
Bästa Spår: 1000 Answers
1000 Answers live. När dom är som bäst!
Efter mycket bråk i domstol och med skivbolag så har äntligen The Hives släppt sin platta Lex Hives.
Det känns inte så rättvist att jag ska betygsätta den här plattan. The Hives kan ju inte göra nåt fel eller dåligt i mina ögon. Fram tills att dom släppte The Black and White Album, En väldigt spretig skiva. Dom ville testa något nytt. OK, det köper jag. Men det blev allt för mycket. Dom ville så mycket att det blev fel. Inge plattfall, för skivan innehåller ändå hits som TIck tick boom, Try it again och Bigger Hole to Fill.
Men sen när dom ville göra en skiva som lät så mycket The Hives som det bara går väcktes ett ljus i mig. Ett ljus som jag trodde hade nästan brunnit ut, Jag beställde skivan, lyssnade på Go RIght Ahead och såg att 1000 Answers var med på skivan, då fick jag tillbaka hoppet. Det här känns som Tyrranosurus Hives klass på den här skivan. Och tammefan om det ändå inte är det. Fare enough att dom testar lite nytt som på den förra skivan med låtar som I Want More, Without the Money och My Time Has Coming. Men dom har ändå satt sin stämpel på det den här gången. Inte släppt in för många kockar för att röra om i soppan. Nej den här gången har reglat köksdörren, slipat kökskniven, fileat bort slagget och serverat något i världsklass.
Det låter rått, det låter skitigt, det låter äkta och det låter övertygande. Inte som Veni Vidi Vicious, men som ett band som visar att dom fortfarande är kungarna på tronen.
Thank you for saving Rock n' Roll
Betyg: Lex Hives +++++
Bästa Spår: 1000 Answers
1000 Answers live. När dom är som bäst!
Lokala förmågor #6
Nu är det åter dags för min återkommande följetång då jag lyfter fram lokala förmågor. Det enda som krävs är att någon av medlemmarna kommer från min kära hemort.
Så nu är det dags att uppmärksamma ett band som är nytt och fräscht. Välkommen Stiftelsen.
Historien bakom denna grupp är att killarna i bandet känt varandra sen långt tillbaka. Dom har varit/är med i band som man känner till sen tidigare, Willy & the Hitchhikers, Corroded och även Takida. Mixen är total. Medlemmarna har snackat om att skriva musik ihop en längre tid. Men nu klaffade allt för att göra verkstad av snacket. Robert Pettersson har nu med Stiftelsen börjat att sjunga på svenska. f.d Corroded-medlemen Martin Källström sitter bakom trumsetet, Micke Eriksson på gitarr och Arne Johansson på bas.
Själva namnet på gruppen (om jag fått det rätt om bakfoten) härstammar från namnet på ett bostadsområde i Ljungaverk som alla i bandet har någon sorts anknytning till.
Ett smakprov på denna nya rock-pop-punk-folkrocksgrupp finns via den här länken.
http://www.facebook.com/stiftelsenmusik/app_178091127385
Så nu är det dags att uppmärksamma ett band som är nytt och fräscht. Välkommen Stiftelsen.
Historien bakom denna grupp är att killarna i bandet känt varandra sen långt tillbaka. Dom har varit/är med i band som man känner till sen tidigare, Willy & the Hitchhikers, Corroded och även Takida. Mixen är total. Medlemmarna har snackat om att skriva musik ihop en längre tid. Men nu klaffade allt för att göra verkstad av snacket. Robert Pettersson har nu med Stiftelsen börjat att sjunga på svenska. f.d Corroded-medlemen Martin Källström sitter bakom trumsetet, Micke Eriksson på gitarr och Arne Johansson på bas.
Själva namnet på gruppen (om jag fått det rätt om bakfoten) härstammar från namnet på ett bostadsområde i Ljungaverk som alla i bandet har någon sorts anknytning till.
Ett smakprov på denna nya rock-pop-punk-folkrocksgrupp finns via den här länken.
http://www.facebook.com/stiftelsenmusik/app_178091127385
Lumpenåterträff!
I helgen så träffade jag mina kära R3-kamrater på våran årliga lumpenträff. Så till dom vill jag tillägna denna låt. Tack för den tiden vi hade och för träffarna vi haft!
Ingen nyhet!
Den här videon är ingen nyhet. Men jag tycker fortfarande att det är en jäkligt bra cover och att det är förbannat snyggt gjort!
Vilken är eran favorit-cover?
Vilken är eran favorit-cover?
Me like when you wave that Anti-flag!
Anti-Flag är ett punkband från Pittsburgh, USA. Anti-Flags texter är starkt samhällskritiskt och behandlar bland annat ämnen som fred och jämnlikhet. Bandmedlemmarna uppger sig själva vara emot den amerikanska regeringen och tillhöra livsstilen straight edge. Samma livsstil som Refused en gång tillhörde.
Anti-Flag formades redan 1988, men bestod då bara av gitarristen Justin Sane och trummisen Pat Thetic. Ett antal gitarrister och basister passerade genom bandet och först 1993 anslöt sig Andy Flag på bas. Genombrottet kom dock då bandet gjorde en livespelning på den lokala radiokanalen WRCT i Pittsburgh. Tillsammans med Andy Flag på bas gjorde bandet två turnéer mellan åren 1995-1996. Kort efter att den andra turnén var avslutad lämnade Andy Flag bandet då han och Justin Sane inte kunde komma överens. Trots att Anti-Flag saknade basist släpptes det första albumet Die For The Goverment 1996.
Nyåret 1997 värvades Chris Head in på bas för ett par spelningar, och snart blev han permanent medlem i bandet. Men då han egentligen var gitarrist tyckte de övriga medlemmarna att det var dumt att ha kvar honom på bas och det var då han fick övergå till att spela andra gitarr. Istället tog Jamie Cock över på bas men lämnade bandet hon också redan 1999. Jamie Cock ersattes av ett entusiastiskt fan som insisterat att få spela tillsammans med de övriga i Anti-Flag. Hans namn var Chris Barker men tilldelades smeknamnet #2 eftersom det redan fanns en Chris i bandet. Med hjälp av honom kunde Anti-Flag släppa sitt tredje album, A New Kind of Army 2000 mötte Anti-Flag Fat Mike, och han erbjöd dem att ge ut en skiva genom hans skivbolag Fat Wreck Chords. Skivan släpptes följande år och fick namnet Underground Network. Efter att den fjärde skivan hade släppts valde Anti-Flag att ge ut ett album genom sitt egna skivbolag, A-F Records. 2002 släpptes deras femte skiva Mobilize. Det var samma år som Anti-Flag turnerade i Europa för första gången tillsammans med Millencolin. The Terror State släpptes 2003 och var den första skivan som riktade stark kritik mot George W. Bush-administrationen bland annat i låten Turncoat där USA:s president anklagas för att vara både en mördare och lögnare. Den sjunde skivan släpptes 2006 och fick namnet For Blood and Empire vars låtar är koncentrerade på George W. Bushs krig mot terrorismen. Det är den första skivan som släpptes genom ett större skivbolag, RCA records.
Den här låten har min goda vän Jäänz tipsat mig om.
Var jag för hård?
Var jag för hård? Kan man vara för hård mot ett hårt band? Jag vet inte, men det jag vet är att jag hade fel. Jag påstod i mitt tidigare blogginlägg att The Dillinger Escape Plan bara ha lyckats gjort en bra låt. Men det vet jag nu efter att ha lyssnat på lite fler låtar att så är inte fallet.
Dom är duktiga och tekniska musiker. Kanske för duktiga och för tekniska. Det blir för tekniskt så att det blir jobbigt att lyssna i längden. Men när dom tar det lite lugnare så är faktiskt dom jäkligt bra. När dom släpper på fångremmen och lossar tyglarna så uppskattar jag dom desto mer.
Här är den låten som fick mig att förstå att det här bandet har gjort mer än en bra låt,
Dom är duktiga och tekniska musiker. Kanske för duktiga och för tekniska. Det blir för tekniskt så att det blir jobbigt att lyssna i längden. Men när dom tar det lite lugnare så är faktiskt dom jäkligt bra. När dom släpper på fångremmen och lossar tyglarna så uppskattar jag dom desto mer.
Här är den låten som fick mig att förstå att det här bandet har gjort mer än en bra låt,
Best from the best! Plats 1.
Nu har resan av min lista best from the best nått sitt slut. Många bra band har hyllats och rosats. Som sagt så har topp tre varit det svåraste att bestämma. Alla tre banden tillhör mina favoriter. Men jag kom sen på ett sätt att bestämma vilken av dom som skulle få vara på vilken placering.
Det band som har varit bäst live fick bli den avgörande lotten. Därav Billy Talent på en tredje plats. The Hives på en andra plats. På första platsen är det band som enligt musiktidning Kerrang! bjudit på den bästa konserten all time!
*Trumvirvel*
Muse!!
Bilden är tagen från turnéen när jag var och såg dom live. Mäktig konsert från ett förjävla bra band!
Här är det också förjävla svårt att välja bara en låt. Exo-Politics, Bliss, Starlight, Small Print, listan kan göras långt på låtar som man kan välja. Men den här imponerades jag av redan vid första lyssningen.
När jag hörde låten första gången så trodde jag att det var Audioslave. Efter det var jag fast.
Tips! lyssna på detta bas-intro. Insane!
Ja då var den listan klar. Nu gäller det bara att komma på vad man ska skriva om härnäst.
Keep on rockin'!!
Det band som har varit bäst live fick bli den avgörande lotten. Därav Billy Talent på en tredje plats. The Hives på en andra plats. På första platsen är det band som enligt musiktidning Kerrang! bjudit på den bästa konserten all time!
*Trumvirvel*
Muse!!
Bilden är tagen från turnéen när jag var och såg dom live. Mäktig konsert från ett förjävla bra band!
Här är det också förjävla svårt att välja bara en låt. Exo-Politics, Bliss, Starlight, Small Print, listan kan göras långt på låtar som man kan välja. Men den här imponerades jag av redan vid första lyssningen.
När jag hörde låten första gången så trodde jag att det var Audioslave. Efter det var jag fast.
Tips! lyssna på detta bas-intro. Insane!
Ja då var den listan klar. Nu gäller det bara att komma på vad man ska skriva om härnäst.
Keep on rockin'!!
Peak!!
Jag kan lätt påstå att Queens of the Stone Age har aldrig varit och kommer aldrig vara bättre än vad dom va vid den här tiden,
Dave Grohl for president!
Dave Grohl for president!
Best from the best! Plats 2.
Nu kommer vi till den hedrande andra platsen, Det här bandet är nog det bandet som har format min personlighet mest av alla band som finns. Jag tycker själv att dom är hjältar på så många vis. Ma mår bra av att lyssna på dom och jag kan fan inte stå still när jag hör dom.
Sen så har dom en förjävla skön stil och svar på allt, The Hives är och kommer vara ett band som betyder mycket för mig.
Sen så har den här låten alltid känts som en speciell låt. Lika svårt som det var att välja låt till Billy Talent blir det att välja låt här. Men jag skulle ångra mig fruktansvärt om jag valde någon annan än den här,
Nya skiva på G!!
Sen så har dom en förjävla skön stil och svar på allt, The Hives är och kommer vara ett band som betyder mycket för mig.
Sen så har den här låten alltid känts som en speciell låt. Lika svårt som det var att välja låt till Billy Talent blir det att välja låt här. Men jag skulle ångra mig fruktansvärt om jag valde någon annan än den här,
Nya skiva på G!!
