.

Äntligen! Jag säger bara äntligen som man har väntat. Musikåret 2012 går in på en topp 3 med 3 kanon band som släpper en platta i år. En skiva har anlänt och två till är på väg. Men vi startar med att skriva om det bandet som har gjort störst inflytande på mig.



Efter mycket bråk i domstol och med skivbolag så har äntligen The Hives släppt sin platta Lex Hives.
Det känns inte så rättvist att jag ska betygsätta den här plattan. The Hives kan ju inte göra nåt fel eller dåligt i mina ögon. Fram tills att dom släppte  The Black and White Album, En väldigt spretig skiva. Dom ville testa något nytt. OK, det köper jag. Men det blev allt för mycket. Dom ville så mycket att det blev fel. Inge plattfall, för skivan innehåller ändå hits som TIck tick boom, Try it again och Bigger Hole to Fill.

Men sen när dom ville göra en skiva som lät så mycket The Hives som det bara går väcktes ett ljus i mig. Ett ljus som jag trodde hade nästan brunnit ut, Jag beställde skivan, lyssnade på Go RIght Ahead och såg att 1000 Answers var med på skivan, då fick jag tillbaka hoppet. Det här känns som Tyrranosurus Hives klass på den här skivan. Och tammefan om det ändå inte är det. Fare enough att dom testar lite nytt som på den förra skivan med låtar som I Want More, Without the Money och My Time Has Coming. Men dom har ändå satt sin stämpel på det den här gången. Inte släppt in för många kockar för att röra om i soppan. Nej den här gången har reglat köksdörren, slipat kökskniven, fileat bort slagget och serverat något i världsklass.

Det låter rått, det låter skitigt, det låter äkta och det låter övertygande. Inte som Veni Vidi Vicious, men som ett band som visar att dom fortfarande är kungarna på tronen.

Thank you for saving Rock n' Roll

Betyg: Lex Hives +++++
Bästa Spår: 1000 Answers




1000 Answers live. När dom är som bäst!

Nu är det åter dags för min återkommande följetång då jag lyfter fram lokala förmågor. Det enda som krävs är att någon av medlemmarna kommer från min kära hemort.
Så nu är det dags att uppmärksamma ett band som är nytt och fräscht. Välkommen Stiftelsen.

Historien bakom denna grupp är att killarna i bandet känt varandra sen långt tillbaka. Dom har varit/är med i band som man känner till sen tidigare, Willy & the Hitchhikers, Corroded och även Takida. Mixen är total. Medlemmarna har snackat om att skriva musik ihop en längre tid. Men nu klaffade allt för att göra verkstad av snacket. Robert Pettersson har nu med Stiftelsen börjat att sjunga på svenska. f.d Corroded-medlemen Martin Källström sitter bakom trumsetet, Micke Eriksson på gitarr och Arne Johansson på bas.
Själva namnet på gruppen (om jag fått det rätt om bakfoten) härstammar från namnet på ett bostadsområde i Ljungaverk som alla i bandet har någon sorts anknytning till.

Ett smakprov på denna nya rock-pop-punk-folkrocksgrupp finns via den här länken.
http://www.facebook.com/stiftelsenmusik/app_178091127385

I helgen så träffade jag mina kära R3-kamrater på våran årliga lumpenträff. Så till dom vill jag tillägna denna låt. Tack för den tiden vi hade och för träffarna vi haft!

Nu har resan av min lista best from the best nått sitt slut. Många bra band har hyllats och rosats. Som sagt så har topp tre varit det svåraste att bestämma. Alla tre banden tillhör mina favoriter. Men jag kom sen på ett sätt att bestämma vilken av dom som skulle få vara på vilken placering.
Det band som har varit bäst live fick bli den avgörande lotten. Därav Billy Talent på en tredje plats. The Hives på en andra plats. På första platsen är det band som enligt musiktidning Kerrang! bjudit på den bästa konserten all time!

*Trumvirvel*



Muse!!

Bilden är tagen från turnéen när jag var och såg dom live. Mäktig konsert från ett förjävla bra band!
Här är det också förjävla svårt att välja bara en låt. Exo-Politics, Bliss, Starlight, Small Print, listan kan göras långt på låtar som man kan välja. Men den här imponerades jag av redan vid första lyssningen.
När jag hörde låten första gången så trodde jag att det var Audioslave. Efter det var jag fast.

Tips! lyssna på detta bas-intro. Insane!




Ja då var den listan klar. Nu gäller det bara att komma på vad man ska skriva om härnäst.

Keep on rockin'!!

Jag kan lätt påstå att Queens of the Stone Age har aldrig varit och kommer aldrig vara bättre än vad dom va vid den här tiden,
Dave Grohl for president!

Idag bär det iväg på dop för min gudson Elias. Kom på att den här låten är rätt passande idag!

Nu börjar vi klampa in på den tunga delen. Dom som fyller Wembley flera kvällar i rad. Dom som inte beter sig som att dom ägde världen, fastän att dom gör det. Det här är nog det ödmjukaste rockbandet som jag känner till.
Att människor ändå kan ha fötterna på jorden när man har kommit dit dom gjort. Vid det är laget så vet ni nog att det är Foo Fighters som tagit sig in på plats sex!
Hur mycket jag än försöker hitta någon annan favorit låt av detta band så är det omöjligt. Denne är så bra!!

Den här gruppen tipsade min kära kusin mig om. Dom är riktigt sköna att lyssna på. Just den här låten också är riktigt jäkla bra. Älskar texten i den för jag kan känna igen mig mycket i den själv.
Thrice har nog aldrig gjort två skivor som låter likadant. Dom ändrar sitt sound väldigt ofta. men den här är fruktansvärt bra.

Som folk har sett så har Ånge kommit upp på kartan. inte för att vi är bra i fotboll. Inte för att vi kan lira hockey. Inte för att vi har Norrlands Ullared. Det är nåt finare, glamorösare och större vi har att stoltsera med. Vi är Sveriges Seattle. Vi är den ort med störst procent framgångsrika musiker per invånare. Någon måste vara först. Takida visade vägen till etern och sen har folk vandrat med gura, bas och cymbaler i hand för att erövra.
Jag liksom många av mina vänner håller deras tidigare alster närmare hjärtat. Ni kanske inte vet vilka demos jag menar när jag säger Old, T2, Takida, gohei eller Thorns. Men där har ni gått miste om nånting. men den låten jag har tagit med på listan kom på en av  Played Out-skivorna. Lyssna och njut.

Det här kanske känns tråkigt uppenbart att jag väljer den här låten. Men faktum är att den har satt djupa spår. Den når ända in. Jag minns att jag hade varit hos en kompis och var på väg hem. Men jag kände inte för att gå hem. Jag ville rensa huvudet och tänka på annat ett tag. Annat än vad som skulle göras imorron, vad jag borde gjort idag och saker jag inte gjorde igår.
Jag tog på mig lurarna och scrollade ner på min ipod på blandade spår. Jag gick runt i min hembygd. Det började bli kallt och snön började falla från himlen. Nu började jag vända mig hemåt. Då kom den här låten upp när jag följde gatlyktorna hem.





Jag vart så tagen av stunden så jag började springa i takt med musiken. Det kändes som att det inte fanns ett enda bekymmer i världen. I den stunden var allt perfekt.

Den här låten är speciell. Jag kan lyssna oändligt många gånger på den. Totalt spela sönder den. Sen om jag inte hört den på en vecka så blir jag lika glad av att höra den igen. Totalt underbar med en skön grupp. Sånt driv som Queens of the Stone Age har i den här låten är ju helt underbart. Se dom live. dom ger allt!

Även fast att jag tycker det är jäkligt tråkigt så gjorde det här bandet alla rätt. Tidigare band splittrades, dom bildade ett nytt band. Ett så kallat "superband", gör tre bra album och sedan lägger ner för att återgå till tidigare och nya projekt. Dom följde den stora ettikett-boken, punkt för punkt.
Audioslave gillade jag från första stund. När jag låg på en pysande luftmadrass en sen vardagskväll och slökollade på Mtv så såg jag deras första video Like a Stone.
Låten som jag toppar in på listan såg jag för första gången på krogen. Videon spelades på en stor projektor. Låten kunde jag inte höra för den överröstades av något dunka dunka basgång. Men när jag fick höra den gillade jag den skarpt.

Den här gruppen la min kära vän Rasmus upp framför näsan på mig. Det var säkert två år innan jag började lyssna på dom. Efter det har jag känt att jag kanske borde lyssna på han mer än vad jag egentligen gör. För dom är ju förjävla bra.
Två grabbar från Sverige som har hunnit med bra mycket på den lilla tiden dom haft i rampljuset. Tre studioalbum, gått i trans för att ha hittat den sista pusselbiten till ett album och fått sig själva tecknade till en serietidning. All respekt!
Men ett för klent debutalbum. Ett debutalbum tycker jag oftast är den stora skillnaden mellan ett succéband och ett bra rockband. Dom som nu kommer på en tjugonde plats är

I det här inlägget startar den långa resan genom dom 20 band som jag tycker bäst om. Varje grupp/artist har gjort en förbannat bra låt som jag ska placera på den här listan. Många band stöp strax utanför listan. Låt oss se vilka som hamnade utanför listan.




Om ett tag så ska jag avslöja vilka som har tagit sig in på listan Best of the Best!

Jag satt och kollade igenombloggen och märkte att jag hade helt glömt bort en sjukt bra låt som Jimmy spelade för mig. Det var bra länge sen man jag trodde att jag hade lagt upp den.

Clutch är ett amerikanskt rockband från Germantown, Maryland, bildat 1991 av Neil Fallon (sång), Tim Sult (gitarr), Dan Maines (bas) och Jean-Paul Gaster (trummor).
Det här bandet är relativt nytt för mig. Men dom har hunnit med bra mycket sen sin start. Dom har ett jäkligt skönt sound och har utvecklats sen dom började i början av 90-talet. Nio studioalbum har dom även hunnit med.

Här är låten som jag trodde att jag hade lagt upp för länge sen.

Jag vet inte om man ska kalla dom hängivna konstnärer eller instabila musiker. Men Mando Diao är från början en rockgrupp bestående av barndomskompisar. Som nu för andra gången har av oförklarliga skäl sparkat en medlem.
Första gången sparkades en av grundarna till bandet, Daniel Haglund strax efter deras debutalbum Bring 'em in. Han spelade orgel i bandet, men fick sparken i samband med att hans första barn föddes. Daniel Haglund betraktades tidigt som ett musikaliskt underbarn, med absolut gehör, och han spelar ett otal instrument. Nu jobbar han som musiklärare på Hagaskolan i Dals-Ed. Han varvar detta med turnéer med Mando Diao.

Mando Diao bildades i Borlänge av Björn Dixgård och originalsättningens keyboardspelare Daniel Haglund, under namnet Butler. Senare träffades Dixgård och Gustaf Norén på en fest där de båda satt uppe hela natten och diskuterade Beatles. Med det gemensamma intresset i åtanke var det knappast en överraskning att Gustaf snart bjöds in till bandet. De harvade runt på klubbar i Borlänge med olika uppsättningar på bas och trummor fram tills de började bli mer accepterade i hemstaden.

 

Gruppen började uppmärksammas även i Stockholm, och rykten om skivbolagsintressen uppstod. Björn och Gustaf, som nu skrev bandets samtliga låtar, insåg att man var tvungna att plocka in några permanenta medlemmar även på övriga instrument. Genom gemensamma bekanta fick de kontakt med Samuel Giers (nummer 2 att få kicken), från Gagnef strax utanför Borlänge, och han kände i sin tur den på musikgymnasium utbildade basisten Carl-Johan Fogelklou från Sigtuna. Efter att de hade fått lyssna på en demo av "And I Don't Know" (Från The Braley Geshmore Demo och senare även utgiven på Sheepdog EP år 2003) bestämde de sig för att gå med i bandet.

 

År 2002 fick Mando Diao skivkontrakt med EMI och samma år släpptes Motown Blood på EP. Denna release fick stor uppmärksamhet bland musikkrönikörer och andra. Succén fortsatte och Mando blev inbjudna att spela på Kalasturnén tillsammans med etablerade band som Thåström, Kent och The Hellacopters. Medlemmarna i Mando Diao stod efter turnén för ett antal uppmärksammade citat, där Gustaf och Björn sågade Kent rakt av och bland annat kallade dem för "ett trött dansband". Detta satte ton för ett långvarigt ordkrig i svensk press mellan Mando och Kent. Efter den framgångsrika turnén släppte Mando Diao sitt debutalbum, Bring 'em In.

 

Efter Bring 'em In fick Mando Diao även sitt internationella genombrott. Skivan släpptes i Japan, och blev stor succé. Därför blev det nödvändigt för bandet att ägna hela 2003 åt turnerande. Under den här tiden skapade Björn Dixgård stora rubriker då han hamnade i bråk med Sveriges Radio P3:s programledare Agnes-Lo Åkerlind, något som slutade med handgemäng. Till slut tvingades Björn att be om ursäkt.

 

Mitt tips till er om en låt från denna grupp kom som singel från deras andra album Hurricane bar. Jag har kommit i underfund med att det är svårt att välja en favoritskiva med Mando Diao. Eftersom att dom gör enbart medelmåttiga album. Många highs and lows på deras skivor kan jag lätt säga. Men den här är riktigt skön faktiskt.

 

Ännu en låt som man lyssnade på väldigt mycket för en massa herrans år sen. Det jobbiga med den här är att jag hade totalt glömt bort vad låten hette och vilken grupp som hade gjort den. Men nusom en skänk från ovan så hittade jag den.

City and Colour
Little Hell
Betyg: ++++

Dallas Green är den bästa aukustiska artist som finns. Punkt slut, han är en artist som har bevisat att han kan bemästra det mesta.
Att lyssna på hans två tidigare album är som att vaska efter guld. Man sätter sig ner och lyssnar på ljudvågorna som kommer och passerar en. Sen känner man i hela kroppen när man sitter med ett guldkorn i handen.
Hans tredje album däremot, Little Hell ger en den känslan som man har när man har ätit en riktigt god middag (tacopaj), och lagt sig till rätta i soffan och är på väg att somna in. Precis innan man somnar, den känslan är underbar och det är just den känslan som dyker upp när man lyssnar på den här skivan. Den blir aldrig ointressant.
Många skivor har vissa spår så man tappar intresset för den och inte orkar lyssna vidare på den. Men Dallas Green har verkligen lyckats den här gången. Lättast är om ni lyssnar på den så ni vet vad jag pratar om.

Bästa Spår: Fragile Bird

Helt klar min favorit!

I det förra inlägget så berättade jag om skillnaden mellan mina två vänner Jens. Den markanta skillnaden är första intrycket. Den ene framstår som den hårde och den andre som den mjuke. Den mjuke Jens tycker inte om när vi gör den här beskrivningen. Men som plåster på såren så ska jag skriva om ett band som han introducerade mig för som jag tycker är väldigt speciella för att komma i från Göteborg.

Jag har sett alla programmen av Så mycket bättre. Jag förstår varför programmet är så populärt som det är. Svenska musiker tolkar varandras låtar och man får samtidigt reda på lite mer om personerna. Under en veckas tid umgås 7 svenska artister i ett hus på Gotland. Varje dag så är det en speciell artists dag. Artisten bestämmer aktiviteter under dagen och under lunch och middag så bjuder artisten lite mer på sig själv. Samtidigt som resten av artisterna spelar upp sin version av en av artistens låtar.
Vissa låtar blir överraskande bra och andra pinsamt dåliga. Första året var en klockren kompott utav artister. Dom hade fått till en riktigt härlig blandning på människor. Nu i år var det dags igen. Inte fullt lika lyckat, men helt klart sevärt. Nu har dom väldigt tidigt avslöjat att det blir en tredje säsong av Så mycket bättre. Då har jag förslag på 7 nya artister som jag skulle vilja se i den omgången.


Artist nummer 1




Magnus Uggla

Vi behöver en gammal gubbe till att börja med. För att använda dom två tidigare säsongerna som mall så behöver man en gammal gubbe som bas. Lasse Berghagen och Tomas Ledin i all ära. Men här har ni en gubbe som passar för alla åldrar.


Artist nummer 2




Lotta Engberg

Tidigare har tantrollen givits tills Eva Dahlgren och Lill-babs. För att ge kontrast till den tråkiga Dahlgren så tror jag att Lotta Engberg skulle passa mycket bättre.


Artist nummer 3




Promoe

Vi behöver en rappare också. Tidigare har dom lyckats riktigt bra. Men Promoe är en klass för sig. Looptroop Rockers har varit framgångsrika både med sin grupp och sina soloprojekt. Promoe är den starkaste lysande stjärnan på hiphop himlen just nu.


Artist nummer 4




Björn Skifs

Här finns det också många låtar som alla kommer att kunna känna igen. Det vore kul att höra hans låtar i andra tappningar.


Artist nummer 5




Joakim Thåström

Den i särklass svåraste att få med i ett sånt här program. Mannen lever för musiken men inte för att göra intervjuer eller göra reportrar till lags. Men om han skulle göra ett undantag så får ni fan inte missa det programmet då han ska hyllas!


Artist nummer 6



Lisa Miskovsky

Jag hoppas innerligt att dom kommer få med Lisa. En skön aukustisk artist som jag tror skulle kunna göra sig väldigt bra en vecka på Gotland.


Artist nummer 7




Lars Winnerbäck

Ge gubbarna plats i rutan! Den här säsongen vill jag se fyra gubbar och tre andra bra artister göra underverk i den musikaliska sfären. Lars Winnerbäck är lika självklar som älskvärd. Om du inte vet vem han är. Vart fan har du befunnit dig dom senaste 10 åren?!?