.

I brist på annat så lägger jag upp lite videos på grymma gitarrister.

Vem är den bäste?





eller?





eller?




eller?




eller?




Det är erat val.

Ibland kan ett bonusspår vara ett jäkligt bra alternativ. Som In Flames hade på sin senaste skiva. Det bonuspåret på deras senaste skiva A Sense of Purpose var ju ett spår som jag inte kan förstå att det inte kom med på själva skivan. Jag tycker att Eraser förtjänar lite uppmärksamhet.

In Flames - Eraser




In Flames har varit det ledande svenska metal-bandet det senaste årtiondet. 1990 lämnade Jesper Strömblad sitt band Ceremonial Oath där han spelade med två andra senare In Flames-medlemmar, Anders Fridén och Anders Iwers, den senare numera i Tiamat. Strömblad ville skapa ny musik och tillsammans med Johan Larsson och Glenn Ljungström bildade de bandet In Flames. Idag är ingen kvar av originalmedlemmarna.

In Flames spelade in en demo som de skickade till skivbolaget Wrong Again Records. Skivbolaget gillade demon så mycket att de gav In Flames skivkontrakt nästan direkt. Snart satte bandet igång arbetet med albumet Lunar Strain, som blev en stor framgång i undergroundscenen när den släpptes, 1994.

 

I början hade In Flames endast dessa tre permanenta bandmedlemmar, och lånade in ytterligare musiker vid varje spelning. En EP kallad Subterranean gavs ut 1994. Den gav bandet ett skivkontrakt med det tyska skivbolaget Nuclear Blast och In Flames kunde nu sträcka sig utanför undergroundscenen. Medlemmarna var trötta på att hela tiden låna in folk och rekryterade då Anders Fridén på sång och Björn Gelotte på trummor och därmed var In Flames ett komplett band.

 

De började skriva på ett nytt album, The Jester Race, som släpptes 1995. Albumet blev en stor framgång och sålde bra över hela världen, och gruppen fick några spelningar ute i Europa. 1997 bestämde sig Johan Larsson och Glenn Ljungström för att lämna bandet. Detta hände strax innan bandets tredje album Whoracle var färdiginspelat. Peter Iwers och Niclas Engelin, goda vänner till de kvarvarande bandmedlemmarna tillfrågades att spela bas respektive gitarr på albumet. De följde efter detta också med på en miniturné med Dimmu Borgir. Dessa tillfälliga medlemmarna blev snart ordinarie i bandet. In Flames gav sig ut på en turné i Europa och en vecka i Japan. När bandet återvände till Sverige igen, hoppade Niclas Engelin av för att fokusera på sitt band Gardenian. Efter detta förändrade bandets sammansättning igen och Björn gick över från att spela trummor till att istället spela gitarr. Daniel Svensson rekryterades till trummorna och bandet spelade in albumet Colony, som utkom 1999.

 

In Flames gav sig ut på världsturné i Europa, Japan och USA och spelade för utsålda hus. Därefter gick killarna in i studion igen och spelade in albumet Clayman som gavs ut 2000. Bandet växte sig större med den här skivan. Efter några festivaler blev det ännu en världsturné, med ännu flera spelningar denna gång.

Bristen på bra låtar är tydlig. Inte finns det många på min Spotify-lista som förtjänar att komma in där. Testa och lägg in erat låt-tips och se om jag tipsar om den på min blogg.

This Is Noise

Dela med er av era guldkorn!

Nej!
Det är inga sånna här gilla-och-gör mig-rik legender som Per Gessle eller liknande skit!
Det här är större och mer betydelsefull musik för den svenska musikexporten.
Förundras en stund så lägger jag upp mer info sen.
Som Jens skulle sagt. Peace Out!

Refused - New Noise




För några år sen. 2006 tror jag det var. Så köpte jag en DVD på nätet. Den kom efter några dagar. Jag kokade mig en kopp kaffe, gjorde två ostmackor och tryckte på Play. En vintermorgon lärde jag mig lite mer om ett band med hjälp av DVDn Refused are Fucking Dead.


Bandet bildades i Umeå i januari 1992 med Dennis Lyxzén, David Sandström, Pär Hansson och Jonas Lidgren som medlemmar, släppte även sin första demo Refused samma år. Under hela sin levnadstid hann bandet släppa ytterligare en demo, 5 EP-skivor, 3 album. 1996 spelade även gruppen in en låt med Thomas Di Leva till förmån för Nordiska Samfundet mot Plågsamma Djurförsök (idag Djurens Rätt). De splittrades på hösten 1998. Bandet blev väldigt omtalade för sina revolutionära texter som främst handlade om marxism, djurrätt och så kallat straight edge, ett liv fritt från droger/alkohol.

Bandets ena gitarrist Kristofer Steen är nu regissör och gjorde dokumentären Refused Are Fucking Dead där man får följa bandet under deras sista turné. Dokumentären släpptes 2006 på DVD på Burning Heart Records.

Dennis Lyxzén växte upp i Vännäs strax utanför Umeå. Första bandet Lyxzén var med i var Garbage Pailkids som basist. Första skivsläppet var en EP med hardcorebandet Step Forward, som sedan ombildades till det mycket mer inflytelse- och framgångsrika Refused. Under sin tid i Refused blev han bekant som företrädare för bland annat veganism i svenska medier. Sedan Refused splittrades 1998 spelar han i bandet The (International) Noise Conspiracy, Invasionen, som började som ett sidoprojekt under namnet The Lost Patrol och AC4.

 

Tillsammans med bland annat Inge Johansson från The (International) Noise Conspiracy och Stefan Granberg från Randy driver Lyxzén skivbolaget Ny våg, och en punkklubb med samma namn som brukar arrangeras på krogen Scharinska i Umeå.

Trots sin korta livstid så lämnade Refused ett stort avtryck i sin genre. Nutida band som Paramore och Billy Talent har sagt i både intervjuer och på scen hur mycket Refused har betytt för dom och deras musik.

Vem har sagt att det måste vara lätt att spela trummor?

Nu har det kommit till det band som har betydigt mest för mig inom musik. Sen är dom ett av Sveriges mest framgångsrika band. Dom har turnerat världen över. Dom har brutit Jantelagen tusen gånger om med sin sköna kaxighet. Jag pratar naturligtvis om Fagersta-bandet The Hives!

2008 så fick jag faktiskt träffa min hjälte i det verkliga livet. Mr Howlin Pelle! Det var när jag och min goda vän Jens var i huvudstaden på en endagarsfestival. Where the Action Is hade en grym line up med band som Hellacopters, Sahara Hotnights, The Hives, Queens Of The Stone Age, Mando Diao och Foo Fighters.



Jag började lyssna på The Hives i samma som dom släppte sin grymmaste skiva hittills Veni Vidi Vicious. Jag fastnade för deras musik på en gång. Dom har en glöd som inte ses hos många andra band. Dom ger verkligen 110% på scenen. The Hives bildades enligt sin egen mytologi 1993 av PR-geniet Randy Fitzsimmons, en förmodligen uppdiktad person. Randy Fitzsimmons satte inte endast samman bandet, han lärde även medlemmarna spela. Omslaget till fullängdsskivan Tyrannosaurus Hives lär vittna om Fitzsimmons existens. Där syns fem personer på framsidan, men på baksidan syns sex par ben.

Alla i bandet har artistnamn som dom alltid använder sig av. Samt att alla i bandet framträder i enhetliga svartvita kläder. Så The Hives består utav.


Howlin Pelle

Sångare


Nicholaus Arson

Gitarrist

Vigilante Carlstroem

Gitarrist

Dr. Matt Destruction

Basist

Chris Dangerous

Trummis




Låten som jag har tänkt tipsa er om finns med på bandets bästa skiva. När grabbarna släppte den så hade dom fyllt enbart 21 år. Man hör tydligt den kaxiga attityden i texten. Självklart tog jag ett live-klipp så ni får ta del av deras energi.

The Hives - A Get Together To Tear It Apart

Jag minns att ända från första låten med det här bandet så älskade jag dom. Det är rysligt att vissa stunder kommer man ihåg så jäkla väl. Jag kom nerför backen bakom Folkets Hus på väg mot ortens ungdomsgård. Det var inte mycket folk där. Någon höll på och spelade en skiva i cafeét. Fritte som var där sa åt dom att nu jävlar skulle han få höra sin låt en gång till för den var så jävla bra. Bara det första riffet fick mig helt fast sen i det här bandet. Låten heter Fat Lip.

Sum 41 är en kanadensisk rockgrupp från Ajax, Ontario. Bandet bildades 1996. 1999 fick man skivkontrakt med Island Records. Namnet Sum 41 kommer från att gruppen bildades 41 dagar in i sommaren. De spelar alternativ rock med vissa matal- och rapinfluenser. Basisten Jason McCaslin blev medlem i bandet 1999 efter en rad basister. De fick ett skivkontrakt med Island Records 2000. De hade hård konkurrens med andra band som Green Day och Blink-182. De släppte sitt debutalbum Half Hour of Power den 27 juni 2000. Den första singeln som släpptes var Makes No Difference. Låten har två olika musikvideor. Den ena videon bestod av ihopklippta filmklipp. Den andra filmen var när bandet hade ett houseparty.

När jag började lyssna på Sum 41 så bestod bandet utav Deryck Whibley (sång, kompgitarr), Jason "Cone" McCaslin (basgitarr, bakrundssång), Steve Jocz (trummor, bakrundssång) och Dave "Brownsound" Baksh (sologitarr, backrundssång). Men i maj 2006 lämnade han gruppen för att spela med sin kusin i Brown Brigade, då han kände att Sum 41 inte hade samma "sound" som han hade. Tom Thacker (sologitarr, bakrundssång, keyboard) följde med bandet på deras turneé efter att Underclass Hero släppts. Men bandet är numera en trio. Sen Dave lämnat bandet så märks det även i musiken. Han är en skicklig gitarrist som blir svår att täcka upp.

Men den här låten är från när bandet bestod utav alla fyra. När dom hade börjat att spela lite tyngre rock än tidigare. Men när dom ändå hade kvar sin humor i texterna. Albumet släpptes 2002 och heter Does this look infected? Njut nu utav låten!

 

Sum 41 - Over My Head (Better Of Dead)

Den här gruppen tillhör en av mina absoluta favoriter. Det finns mycket att berätta och upptäcka med Muse. Har fått äran att se dom live en gång och har ni inte gjort det. Så gör det så fort som möjligt! Det är mitt bästa live-upplevelse hittills. Ett fullsatt Hovet med magisk stämning i luften. 

Muse är en brittisk rockgrupp som bildades 1994 i Teignmouth, Devon. Bandet består av de tre medlemmarna Matthew Bellamy (sång, gitarr, piano), Christopher Wolstenholme (bakgrundssång, bas) och Dominic Howard (trummor). Muse är framför allt kända för sina spektakulära livespelningar och sin kombination av omaka genres, såsom klassisk musik, electronica, hårdrock och R&B.

Muse bildades när trummisen Dominic Howard sökte nya medlemmar till sitt band. Den då 14-årige Matthew Bellamy anslöt sig snabbt som gitarrist och pianist och skulle så småningom även bli sångare i bandet. De två vännerna övertalade därefter Chris Wolstenholme att sluta som trummis i ett annat band för att istället lära sig spela bas i Muse. Bandet har uppgett att de valde namnet Muse på grund av att det var kort och såg bra ut på affischer. De kom på namnet efter att någon i Teignmouth föreslog att anledningen till att så många gick med i musikgrupper runt om i Teignmouth berodde på en musa (muse på engelska) som svävade över staden.

Efter några svåra år lyckades Muse få ett kontrakt med Mushroom Records och släppte 1999 sitt första album Showbiz och blev strax därpå utsedda till årets nykomling av NME Awards. 2001 släppte bandet sitt andra album Origin of Symmetry med bland annat hitsingeln Plug in Baby och året därpå utkom bandets första livealbum Hullabaloo. Tre år senare kom albumet Absolution, och i samband med att Muse fick uppträda som huvudakt på Glastonburyfestivalen 2004 kom bandets stora internationella genombrott. 2006 släpptes albumet Black Holes and Revelations och året därpå livealbumet HAARP från Wembley Stadium. 2009 utkom det egenproducerade albumet The Resistance.

Matt Bellamy har gjort sig känd för att låta sitt intresse för rymden, konspirationsteorier och jordens undergång genomsyra bandets låttexter. Rymdtemat är påtagligt i ett flertal låtar, såsom Sunburn, Space Dementia, Starlight, Supermassive Black Hole, Knights of Cydonia, Exogenesis: Symphony, Dead Star och Shrinking Universe, medan konspiration och teorier om samhällets uppbyggnad är centralt i bland annat Take a Bow, Assassin, Exo-Politics, Uprising, Resistance, United States of Eurasia, Unnatural Selection och MK Ultra. Låten jag tänka tipsa er om är från bandets fjärde studioalbum Black Holes and Revelations. Låten har fått blandade mottagningar utav fansen, men personligen så älskar jag den. Den tillhör en av dom låtar som handlar om samhällets uppbyggnad. Det hörs väldigt tydligt i texten.

Muse - Exo-Politics

John Anthony Gillis, mer känd som Jack White. Han är född i Detroit år 1975. Mannen har som rubriken säger många strängar på sin lyra. Han är en amerikansk rockmusiker, producent och skådespelare. Han är mest känd som sångare och gitarrist i garagerockduon The White Stripes tillsammans med Meg White. Men det jag tänker skriva om är att han är medlem i gruppen The Raconteurs.

The Raconteurs, i Australien kända som The Saboteurs, är ett amerikanskt rockband bildat 2005 i Detroit. Bandet kan beskrivas som en supergrupp och består av gitarristen/sångaren Jack White, gitarristen/sångaren Brendan Benson, basisten Jack Lawrence (känd från The Greenhornes och Blanche) och trummisen Patrick Keeler (känd från The Greenhornes). Texterna skrivs av Jack White och Brendan Benson. Som ni märker ligger dom inte på samma nivå som Audioslave. Bandet har hittills bara släppt två album. Men det finns fortfarande mycket att njuta av.

 

The Raconteurs - Steady as She Goes

Jag minns när jag gick på den berömda Bolbyskolan så var vi uppdelade i två läger. Eller ja, dom flesta var uppdelad i två läger. Det fanns dom som gillade Metallica. Sen fanns det dom som gillade Iron Maiden. Både banden är ju viktig för musikhistoria. Men när man stod där, vrång yngling som man var. Bestämde jag mig för att inte gilla något av dom. Jag har varit lite sådär hela mitt liv. Vissa polare lirade fotboll, andra polare lirade hockey och själv testade jag bågskytte. Sen när det kom till musiken så hittade jag mitt eget att lyssna på. Några lyssnade på Metallica, några lyssnade på Iron Maiden och själv valde jag att börja gilla The Offspring! Till min fars stora beklagan.

Men åren gick och deras album vart mer och mer ointressanta. Jag tyckte inte att dom var dåliga. Men andra band utvecklades och vart mer intressanta. Listan över album är rätt lång. Inte Bad Religion-lång men ändå lång.

• The Offspring (1989)
• Ignition (1992)
• Smash (1994)
• Ixnay on the Hombre (1997)
• Americana (1998)
• Conspiracy of One (2000)
• Splinter (2003)
• Rise and Fall, Rage and Grace (2008)

Gruppen slog igenom med sin tredje skiva Smash och deras femte, Americana vart en succé. Sen vart publiken och fansen allt färre med deras skiva Conspiracy of One och efter det albumet lämnade trummisen bandet. Splinter gick obemärkt förbi. Men 2008 gjorde gruppen en grym comeback med ett album späckat med hits.
Den här låten kommer från just det albumet.


The Offspring - You're Gonna Go Far Kid

Här har ni ett band som kommer vinna Bästa Rookie 2010!

Jag såg dom live på Pipeline-scenen på Gatufesten i år. Det som slog mig att jag har aldrig sett ett så tight band på den nivån som dom är. Satan Takes A Holiday har släppt sin debut platta och har hörts i både radio och tv. Jag är rätt övertygad om att vi kommer att få höra mycket mer av dom när deras nästa platta släpps. Men här har ni en oslipad diamant från första albumet.


Satan Takes A Holiday - Hard Way Honey