.

Nu har vi bakat av hela tårtan. Ingen av bitarna har varit ointressant eller tråkig. Men det märks ju att det är mest smak i denna bit. Jag känner att dom har varit lite underskattade som band under deras första år. Men dom har växt sig stark och deras sångare och skapare av bandet skulle jag vilja säga är en av vårans tid största rockgudar. 
 Mannen jag pratar om har en imponerande historia bakom sig.

Vi beger oss på en resa genom den här historien. 

10 poäng: Han växte upp i Alexandria, Virginia där han började spela trummor i diverse punkband i Washington DC-området. Han hoppade sedan av skolan för att spela i bandet Scream.

8 poäng: Han var också med och hyllade Joe Strummer efter hans bortgång genom att tillsammans med Bruce Springsteen, Steven Van Zandt och Elvis Costello med flera framföra "London Calling" under 2003 års Grammygala. År 2006 spelade han trummor på Juliette and the Licks album Four on the Floor.

6 poäng: Han är gift med Jordyn Blum som han har dottern Violet Maye (född 15 april 2006) med. Han använder just nu sin egna Gibson signaturmodell DG-335. Han medverkade på låten Watch This på Slash självbetitlade album från 2010.

4 poäng: Han medverkar på Tenacious D:s skivor där han spelar trummor och spelade även karaktären Satan i filmen Tenacious D: Världens bästa rockband.

2 poäng: 1990 splittrades Scream, och när han berättade för sin vän Buzz Osbourne om detta nämnde Buzz att (det då okända) bandet Nirvana letade efter ny trummis och att Kurt Cobain och Krist Novoselic hade sett Scream spela i Seattle och sagt "Tänk om vi hade en sådan trummis". Denne Dave ringde upp Kurt och bestämde tid för honom att provspela för Kurt och Krist i Seattle, efter provspelningen blev Dave medlem i Nirvana. Han var den sjätte och sista trummisen i Nirvana. Han blev under tiden som trummis i Nirvana känd som en hårtslående och följsam trummis.

När Nirvana splittrades vid sångaren Kurt Cobains död i april 1994, var Dave osäker på var han skulle ta vägen så han startade året därpå ett soloprojekt, Foo Fighters. På de två första skivorna (Foo Fighters och The Colour and the Shape) spelade Dave i stort sett alla instrument själv. Vid tredje albumet hade Foo Fighters vuxit så pass mycket att de dåvarande "bandmedlemmarna" blev inskrivna som medlemmar, inte bara i studion. Under åren har Foo Fighters vuxit och tilldelats flera Grammy Awards. Dave har på senare tid dessutom gjort en lång rad av sidoprojekt och gästspelningar, bland annat sjunger och spelar han trummor på låten Goodbye to Lament från Tony Iommis soloplatta Iommi från 2000. Han medverkade även som trummis på Queens of the Stone Ages album Songs for the Deaf samt på den efterföljande turnén. En annan uppmärksammad skapelse är heavy metal-konstellationen Probot där Dave samlade sina favoritsångare och idoler från metal-världen, och tillsammans med dem spelade han in en skiva där han själv spelade i stort sett alla instrument själv.

FACIT



David Eric "Dave" Grohl, född 14 januari 1969 i Warren, Ohio, är en amerikansk musiker, sångare och låtskrivare. Han är både känd för sin tid som trummis i grungebandet Nirvana och för att han sedan 1995 är front-figur och drivande i bandet Foo Fighters.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Foo Fighters grundades av den före detta Nirvana-trummisen Dave Grohl som ett soloprojekt 1995. Grohl hade under sin tid som trummis i Nirvana (1990-1994) skrivit en lång rad låtar, men han valde att behålla dessa för sig själv. 1992 utgav Grohl demokassetten Pocketwatch under pseudonymen ”Late!”. Kassetten innehåller flera låtar som senare kom att dyka upp på Foo Fighters-album.

Foo Fighters utvecklades snabbt till ett band med flera medlemmar, men grundaren Dave har hela tiden behållit en stark ställning i bandet. Strax innan utgivningen av debutalstret Foo Fighters 1995, anslöt sig Nate Mendel (bas), William Goldsmith (trummor) och Pat Smear (gitarr) till gruppen. Goldsmith och Smear lämnade Foo Fighters efter inspelningen av det andra studioalbumet, The Colour and the Shape (1997). De ersattes av Taylor Hawkins (trummor) och Franz Stahl (gitarr), men Stahl lämnade dock gruppen före inspelningen av det tredje studioalbumet, There Is Nothing Left to Lose (1999).

Kort efter fullbordandet av There Is Nothing Left to Lose blev Chris Shiflett medlem som andregitarrist. Efter releasen av One by One (2002) och den efterföljande turnén tog bandet en paus. De enskilda bandmedlemmarna bildade då egna sidoprojekt. Shiflett bildade Jackson United, Mendel bildade The Fire Theft, Taylor bildade Taylor Hawkins & Coattail Riders och Grohl bildade den uppmärksammade metal-konstellationen Probot, där han har lyckats samla ihop många av sina förebilder inom rockbranschen.

Efter Probot började Grohl att skriva mer nytt material, akustiskt den här gången. Det var först tänkt att bli till ett soloprojekt, men efter några låtar insåg Grohl att det lät som Foo Fighters och bestämde sig då för att använda låtarna till bandet istället. Det nyskrivna materialet lade grunden till den akustiska delen av In Your Honor som släpptes i mitten av 2005. Med på skivan finns också en gammal låt som inte passade på något annat album, Virginia Moon och en remastrad version av Friend of a Friend, som först var med på demon Pocketwatch. När Grohl hade skrivit de akustiska låtarna började han sakna det riviga och hårda och började därmed att skriva låtar till det som senare blev den första (rockiga) delen av In Your Honor.

På låten Cold Day in the Sun som finns på In Your Honor byter Taylor Hawkins och Dave Grohl roller. Då sjunger istället Taylor och Dave sitter bakom trummorna. Det är något som man tidigare bara kunnat höra på b-sidorna Have a Cigar och Life of Illusion, covers på låtar först framförda av Pink Floyd respektive Joe Walsh. Taylor sjunger även på Cream-covern I Feel Free, en b-sida som finns med på Maxisingeln av DOA. Tidigare har även Chris Shiflett bidragit som sångare på Ramones-covern Danny Says som finns som bonusspår på vissa upplagor av One by One.

I augusti 2007 släpptes första singeln, The Pretender, från Foo Fighters sjätte studioalbum Echoes, Silence, Patience & Grace som utgavs den 25 september 2007. Låten hamnade på 22:a plats på VH1:s 100 bästa låtar under 2007.

I september 2008 talade Dave Grohl ut i BBC radio att bandet kommer att ta en lång paus från musiken och att fans inte ska förvänta sig ett nytt album inom kort. Ett Greatest Hits-album släpptes dock 2009.

Sedan dröjde till 2011 innan nästa studioalbum, Wasting Light med planerad utgivning i april. Första singeln Rope spelades för första gången i svensk radio i Sveriges Radio P3 den 23 februari 2011.



Foo Fighters - The Pretender

Tårtbit nummer 2 må ju bli det andra förbandet som går under namnet Biffy Clyro.

Biffy Clyro är en skotsk rockgrupp från Ayrshire, bestående av Simon Neil (sång, gitarr), James Johnston (bas, sång) samt Ben Johnston (trummor, sång).

 

De tre bildade sitt första band (Screwfish) ihop redan 1995, som unga tonåringar. Sedan 2002 har de dock som bandet Biffy Clyro släppt fem studioinspelade album, Blackened Sky, The Vertigo of Bliss och Infinity Land, men det är efter deras fjärde album, Puzzle, som kom ut 2007, som de fått sitt stora genombrott. 2009 släppte de albumet Only Revolutions.

 

Bandets 'sound' karaktäriseras av en tung, men samtidigt melodisk, blandning av gitarr, bas och trummor, där alla tre bandmedlemmarna bidrar med sång. De är välkända för komplexa, sammanvävda gitarriff, ackordsekvenser och melodier som ofta förändras genom sången.

 

Bandet har aldrig riktigt avslöjat exakt varifrån namnet "Biffy Clyro" härstammar. De har otaliga historier om hur namnet kom till, när de blev intervjuade av Soccer AM hävdade bandet att de namngivit sig efter en fotbollsspelare vid namn Biffy Clyro, som spelade för det skotska laget Ayr United, samtidigt erkände de att de brukar hitta på historier om namnet eftersom de är trötta på att ständigt få samma fråga. En annan berättelse är att en av medlemmarna ägde en Cliff Richards-penna, alltså en "Cliffy Biro" (biro = kulspetspenna), vilket blev en ordlek efter en sen kväll på krogen. I en annan intervju har Biffy Clyro påståtts stå för "Big Imagination For Feeling Young ’Cos Life Yearns Real Optimism" (ung. stor föreställningsförmåga för att känna sig ung, för att livet längtar efter riktig optimism”).

 

"Mon the Biffy!" är ett slags hejarop som hängivna fans ropar ut mellan sånger på spelningar, eller innan bandet kommer ut på scen. Hade gärna velat hört med mina egna öron om fansen gjorde det när dom var förband åt Muse på den legendariska spelningen på Wembley Stadium