.

Jag tycker i regel om snabb, hård och vass punkrock, rock eller metal. Sånt som får blodet att pumpa lite fortare. Där man kan förlora sig själv i adrenalinet.

 Men ibland vill man landa i något lugnt, stilla och harmoniskt också. Att hitta det känns betydligt svårare. Om jag skulle beskriva detta i platser istället, så skulle det som får blodet att pumpa fortare och adrenalinpådraget vara att gå ut på vilken krog som helst. Att gå på festival eller konsert. Möjligen att bara samla ett gäng personer i min lilla lya och gå bananas. Som ni ser så finns det mycket möjligheter här.

 Om jag däremot skulle söka mig till det lugna, stilla och harmoniska så skulle det bli betydligt svårare att hitta. Den enda platsen som jag kan känna denna sinnesro på är i min stuga Huskas.

 Nu känner jag att jag har hittat en så plats i form av en skiva.

 

Bandet som jag pratar om heter Mumford & sons och skivan är deras andra i ordningen, Babel.

Dom är ett engelskt folkrockband som bildades i London 2007. Bandet består utav

 

Marcus Mumford (sång, gitarr, trummor och mandolin)

Marshall Winston (sång, banjo och dobro)

Ben Lovett (sång, keyboard och dragspel)

Ted Dwane (sång och ståbas)

 

Jag fick skivan i julklapp. Vi spelade den kvällen innan julafton och den gick hem på en gång. Jag hade hört deras singel I Will Wait tidigare och tyckte att den var bra. Men hade inte lagt någon större energi i att lyssna på resten av låtarna. Nu kan jag inte få nog utav den.

 Jag har sagt det förr att om en skiva är bra så skippar man inte förbi någon låt. Den här skivan är mer som en bok, att skippa en låt är som att inte läsa ett kapitel. Du går miste om så mycket.

 Nu kan man känna sig till ro när jag äntligen hittat min favoritplats, Huskas i form av ett album.