.

Min bäste vän Ponte har fått något om bakfoten. Han trodde senast när vi träffades att jag tyckte att Melissa Horn var dålig. Tvärtom, så tycker jag faktiskt att hon är rätt bra. Anledningen till att han trodde det var att jag gjorde en blick av avsky när han spelade hennes skiva i bilen.
Det var inte en blick av avsky. Det var en blick av förvåning. Jo jag vet ju att han tycker att hon är bra. Men jag förvånas över att en man som mestadels har lyssnat på Metallica, Pantera, Millencolin, Magnus Uggla och en massa disco-techno-house-dunka-dunka, även kan tycka om Melissa Horn. Det är däremot en glad överraskning.
Så till hans ära så ska jag lägga upp en av hennes låtar på denna blogg. En som jag fastnade för på första lyssningen. Plus lite snabbfakta om henne.




Snabb fakta om Melissa Horn

• Astrid Melissa Edwarda Horn Weitzberg är lika gammal som våran gode vän den Hårde Jens.
• Hon har släppt tre studioalbum dom senaste fyra åren.
• Hon sjöng sången Kungsholmens hamn på minnesceremonin i Oslo 21 augusti 2011 för de många som dödades i sommarens tragedi på Utöya och i Oslo.
• I duetten Som jag hade dig förut gästspelar Lars Winnerbäck.

City and Colour
Little Hell
Betyg: ++++

Dallas Green är den bästa aukustiska artist som finns. Punkt slut, han är en artist som har bevisat att han kan bemästra det mesta.
Att lyssna på hans två tidigare album är som att vaska efter guld. Man sätter sig ner och lyssnar på ljudvågorna som kommer och passerar en. Sen känner man i hela kroppen när man sitter med ett guldkorn i handen.
Hans tredje album däremot, Little Hell ger en den känslan som man har när man har ätit en riktigt god middag (tacopaj), och lagt sig till rätta i soffan och är på väg att somna in. Precis innan man somnar, den känslan är underbar och det är just den känslan som dyker upp när man lyssnar på den här skivan. Den blir aldrig ointressant.
Många skivor har vissa spår så man tappar intresset för den och inte orkar lyssna vidare på den. Men Dallas Green har verkligen lyckats den här gången. Lättast är om ni lyssnar på den så ni vet vad jag pratar om.

Bästa Spår: Fragile Bird

Helt klar min favorit!

Words and phrases are lining up in my head.
I'm catching my breath before I lay another verse on the table.
I can't sleep in this bed, until I get the words out of head.
And I try to embrace them all before I let myself get carried away.
And I must say, a privilege like this doesn't come every other day,
I have to thank all of you for the stay.

Mistakes and heartaches, deceiving fakes,
We do what it takes to protect ourselves from the demons and the snakes.
Don't underestimate yourself.
You have the strength within, don't sit on the fucking brake.

This is just a wake up call.
Don't think we know them all.

Perfect is not what I want you to be, it's just not me, it's just not me.

From spring to hard frost, I'm following you.
Even though the design of our life was broken into a million pieces.
But let us sit down, use some glue and tell me the fucking truth.

Mistakes and heartaches, deceiving fakes,
We do what it takes to protect ourselves from the demons and the snakes.
Don't underestimate yourself.
You have the strength within, don't sit on the fucking brake.

2012s comeback får 2011s comeback att framstå som ingenting.
Om 2012s comeback är en sjunde Star Wars film så är 2011s comeback en åttonde Polisskolan film.
Förra årets comeback var Blink182.

Det här är 2012s Comeback som ska uppträda på Way Out West!




Bevis finns här nedanför.

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/musik/rockbjornen2011/article14188055.ab

Som jag har letat efter den här låten. Jag kommer ihåg att jag lyssnade på en låt ofta under gymnasietiden. Men jag kommer inte ihåg vilken grupp som gjorde låten. Minns bara att låten hette någonting med The Greatest Fall. Nu hittade jag den på spotify av en ren slump.

I det förra inlägget så berättade jag om skillnaden mellan mina två vänner Jens. Den markanta skillnaden är första intrycket. Den ene framstår som den hårde och den andre som den mjuke. Den mjuke Jens tycker inte om när vi gör den här beskrivningen. Men som plåster på såren så ska jag skriva om ett band som han introducerade mig för som jag tycker är väldigt speciella för att komma i från Göteborg.

Jag har två goda vänner som heter Jens. Båda Jens är i samma ålder, gått i samma klass, ungefär lika lång och spelat i samma innebandylag. Det är knappt så att vi andra kan skilja dom åt. Det finns ett sätt. Vi kallar dom för den hårda Jens och den mjuka Jens. Ni förstår snart vilken Jens som har kommit med tips om en grupp.

Dark Tranquillity är dock värd att uppmärksammas. Tillsammans med In Flames och At the Gates så var dom skaparna av fenomenet melodisk death metal eller The Gothenbourg Sound. Alla tre banden kommer ursprungligen ifrån Göteborg och det var där allt började 1989.
Dark Tranquillity började ursprungligen med In Flames frontman Anders Fridén som sångare. Men deras nuvarande sångare Mikael Stanne var från början sångare i just In Flames. Bandet har sen 1993 hunnit att släppa 10 studioalbum och håller även på med sitt elfte.

Skillnaden mellan dom två banden tycker jag är att Dark Tranquillity känns mörkare och tyngre. In Flames har dragit upp tempot och känns lite mer melodiska. Mitt hjärta klappar för In Flames. Men hade inte Dark Tranquillity funnits så hade inte dom varit det band dom är idag.

Så kommer vi till låt tipset.

Jag fick en radda av låtförslag från den hårde Jens. Jag har suttit och lyssnat på dom i några dagar nu och även lyssnat på andra för att se om han möjligtvis missat nåt. Inte då, Jens hade tagit fram många guldkorn. Men den här föll mig mest i smaken.