.

 

För drygt en månad sen så släppte Muse sitt senaste album 2nd Law. Förväntningarna har varit på max! Det här bandet säger alltid det jag hatar att ett band säger inför varje skiva, "vi har utvecklat och experimenterat på det här albumet." Skit också, är det första jag tänker då. Men dom har alltid lyckats gjort en riktigt bra skiva. Den här gången blev undantaget.

 

  Det blir för mycket, för spretigt åt alla håll. Precis som The Hives gjorde på the Black and White Album så vill bandet testa på tok för mycket. Missförstå mig rätt. Albumet är inte kasst, men jag förväntar mig betydligt mer från det här bandet. Dom har potential att bli historiska inom våran generations musik-era.

  Varför alla dessa techno baserade låtar? Varför ge sig in på dub step? (vilket förresten är den bästa dub stepen jag har hört.) Vart är den pampiga, bombastiska rocken som jag älskar med Muse?!

 

  En del av dessa experiment faller mig helt i smaken. Som skivans tredje spår Panic Station är en riktigt skön låt. Sen så har Matthew Bellamy givit plats åt basisten Chris Wolstenholme att skriva och sjunga på två låtar på plattan. En av dom tillhör en av dom bättre på albumet.

 Men i det stora hela så känns det rörigt, tillkrånglat och överarbetat. Hitta tillbaka till Absolution och Black holes & revelations. Då var ni som bäst!