Hur löser jag det här?

Hallå alla människor!

Så mycket har hänt sen sist. Det är väl delvis därför som jag inte ha skrivit nånting på länge. Sen så har jag grävt ner mig i två nya skivor som jag tänkte skriva om. Jag har varit så jävla kluven till den ena skivan. Men aja, nu ska jag skriva om två skivor iallafall.
Jag har kommit igång med att gymma. Då passar det bra att lyssna igenom albumen rätt av. 


                                                                         Skiva no 1

                                                    

Den här skivan som jag sett fram emot så mycket var även den skivan som gav mig mest hjärnbryt! Jag har lyssnat igenom den ett antal gånger. Ibland tänker jag att fan vad bra den här är! Andra dagar känns den slätstruken och en stor besvikelse. Men nu har jag kommit fram till vad jag saknar med skivan. Min favorit-skiva med Blink 182 är utan tvekan Take of Your Pants and Jacket. Sen efter dom splittrades så släppte dom en skiva som jag inte tyckte alls lika mycket om. Jag hoppades väldigt mycket på att den här comebacken skulle ta dom tillbaka till deras mer humor-epok. Men det hamnar i ett gap mellan humor och allvar.
  Den är fortfarande bra. Travis Barker visar att han inte blivit ett dugg sämre sen olyckan som han var med om där han nästan miste livet. Det är för övrigt den största orsaken till återföreningen.
Dom har många alvarligare låtar som jag antar att Tom DeLonge som inspirerats av sina andra projekt. Sen finns Mark Hoppus mer lättsamma och snabbare tempolåtar. Som tyvärr inte alls känns lika bra som dom gjort på tidigare skivor.
  Blink 182 är tillbaka! Inte med besked eller buller och bång, dom har lyft sakta från startblocken och varit seg i starten. Nästa skiva blir mer avgörande om dom kommer att uppnå sina gamla glansdagar.

Betyg +++

Bästa låten







                                                                   Skiva no 2

                           


Till att börja med så hade jag dömt ut den här skivan på förhand. Det här blir bara skit. Det kommer fan inte att bli samma sak utan John Frusciante som gitarrist. Vem fan är John Klinghoffer?! Men när jag jag började lyssna på den så erkände jag mitt misstag. Red Hot Chili Peppers hade överbevisat mig med råge. Känslan rätt igenom hela skivan är att dom ringt upp Rick Rubin, demon producenten som producerat deras skivor sen 1991 (Blood Sugar Sex Magik) och sagt nåt liknande ;Tjena kompis! Vad sägs om att hänga med ner i studion? Vi tar med oss några backar öl och har bara kul." Efter någon öl och när alla tagit plats bakom instrumenten så råkar Rick ställa ölflaskan på REC-knappen och sen får vi ta del av deras härliga kväll på denna skiva. Den känns som ett roligt jam mer än en hårdproducerad skiva. Vilket smittar av sig.
Lövet och jag snackade idag om att Bad Religion och AC/DC alltid låtit likadant men att i dom fallen är det helt okey för dom gör det så jävla bra. Jag vill även räkna in Red Hot Chili Peppers  i denna duo.
Inga överaskningar, inga besvikelser, bara succé!

Betyg ++++

Bästa låten


RSS 2.0