.

Fick en uppenbarelse nu när jag satt och skulle välja vilken låt som jag vill dela med mig till alla er. Min gode vän som man nu kan hitta i Sveriges bästa stad tipsade mig om en låt för ett tag sen. Gruppen har man möjligen hört förut. Men låten känns så old school så man ryser. När jag hör den drömmer jag mig tillbaka till dom dagarna när man gled runt på gatorna med sin skateboard.

Min vän brukar kalla dom för Norges svar på Hellacopters. Gluecifer var ett norskt hårdrock/garagerock-band från Oslo, som tog sin plats på scen i 90-talets mitt fram till 2005, då bandet ställde ner instrumenten. De spelade under sina verksamma år flitigt tillsammans med svenskbekanta band som The Hellacopters och Backyard Babies. De spelade in mycket av sitt material i Stockholm och släppte alla sina skivor på skivbolaget White Jazz.

Bandet släppte så mycket som fem album under sin livstid. Sångaren Biff Malibu är den enda som har varit med från början till slut i bandet. Dom andra platserna har utbytts. Trumstolen fick en ny passagerare redan innan första skivdebuten. Bandet hann även byta ut gitarristen innan dess. När skivdebuten var ett faktum bestod bandet utav

• Biff Malibu - sång (1994-2005)
• Captain Poon - gitarr (1994-2005)
• Raldo Useless - gitarr (1996-2005)
• Danny Young - trummor, percussion (1997-2005)
• Jon Average - bas (1994-2000)

Bassisten Jon lämnade bandet vid millenieskiftet och Stu Manx gjorde bandet sällskap till slutet.

Min vän sa till mig att detta var den sista låten som bandet skrev. Så här har ni bandet sista mästerverk.





ROCK ON!