.

Det var det man kände när många andra började få upp ögonen för Millencolin. Inte just för att dom började spelas sönder på radio, inte för att vart man än gick så spelades dom i varje uppehållsrum på skolan. Tvärtom, det var ju jättekul att folk började lyssna på vettig musik.
Nä frustrationen bottnade i att när man skulle börja prata musik med någon, som jag tycker om att göra. Så vart det ju den stora frågan vilken låt som var ens favorit med Millencolin, eftersom att det var bandet på allas läppar just då. Svaret var så gott som jämt E20 Norr. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Den låten var ju gjord på en engelskskriven låt från samma band! Om dom ändå hade gjort en helt ny svenskskriven låt och inte försvenskat en redan existerande låt. Droppen var ju att nästan ingen hört den engelska versionen.
Galen vart jag. Så nu flera år efter så ska jag göra klart en gång för alla. Den här var bättre och före E20 Norr!




Men albumet som kom då i all detta kaos var ett bra album, inte det bästa men ändå ett bra. Millencolin var som störst under 90-talet och turnerade världen över. Samtidigt som dom gjorde succé ifrån sin hemstad i Örebro så växte sig hardcore-gruppen Refused i samma takt i sin hemstad Umeå.
Bandet har släppt 7 studioalbum genom åren och ett samlingsalbum med en massa sidospår och liknande. Mitt favorit album heter Pennybridge Pioneers. Men låten som jag tänkt tipsa om var väldigt populär under högstadiet. Inte lika poulär som E20 Norr. Men det är under min värdighet att tipsa er om den låten. Nej, min favorit från albumet Home from home är den här.