.

Sommaren (om man nu kan kalla den för det) är över. Nu börjar allvaret med jobb och riktig vardag igen . Så då känns det bra att kunna sätta sig och skriva lite om musik som man har snappat upp på semestern. Nu när man har laddat batterierna och blivit överöst med ny, bra musik så kan man skriva med nya krafter här.

 

Vi börjar nästa kapitel med min vän Tobbes tips.

 

 

Tobbes Tips

---

Egentligen så har jag hört Biffy Clyro innan. Jag har bara inte fastnat rikitgt för dom. Jag såg dom även på Peace and Love och även då fastnade jag inte. Det var därför jag varrt så förvånad när Tobbe spelade upp den här låten för mig. Det lät inte riktigt som dom. Jag trodde inte att dom hade det i sig.

 

Biffy Clyro är en skotsk rockgrupp från Ayrshire, bestående av Simon Neil (sång, gitarr), James Johnston (bas, sång) samt Ben Johnston (trummor, sång).

 

De tre bildade sitt första band (Screwfish) ihop redan 1995, som unga tonåringar. Sedan 2002 har de dock som bandet Biffy Clyro släppt fem studioinspelade album, Blackened Sky, The Vertigo of Bliss och Infinity Land, men det är efter deras fjärde album, Puzzle, som kom ut 2007, som de fått sitt stora genombrott. 2009 släppte de albumet Only Revolutions.

 

Bandets 'sound' karaktäriseras av en tung, men samtidigt melodisk, blandning av gitarr, bas och trummor, där alla tre bandmedlemmarna bidrar med sång. De är välkända för komplexa, sammanvävda gitarriff, ackordsekvenser och melodier som ofta förändras genom sången.

Men i den här låten så har dom ett sjukt skönt gung som hänger med genom hela låten. Den är kort, enkel och ruskigt bra. Det här är den bästa jag har hört med dom iallafall.